Blodgrupper

Blod är färskvara och man kan inte ersätta blodet med någon annan vätska. Tack vare upptäckten av blodgrupper så har man kunnat utveckla blodtransfusioner så pass att dagens sjukvård räknar med donerat blod för tillfällen då man måste ge en patient nytt blod för att han eller hon ska överleva och bli frisk. En blodtransfusion innebär alltså att man tar blod från en person och ger till en annan. Idag är detta en säker procedur men under blodtransfusionens historia så har man försökt sig på saker som skulle få dagens läkare och patienter att mörkna av skräck…

Blodtransfusion historia

I början av 1600-talet så upptäckte den brittiske läkaren William Harvey blodcirkulationen och det var kort efter detta som man försökte sig på en verklig blodtransfusion. Vid den här tiden så kunde man inte så mycket om blodets natur men man testade friskt och den första lyckade blodtransfusionen mellan två hundar utfördes 1665 av en annan engelsk läkare vid namn Richard Lower. Två år senare så lyckades man både i England och i Frankrike ge blod från lamm till människor.

1818 så lyckades förlossningsläkaren James Blundell att överföra blod från en människa till en patient som led av stark blödning efter födsel. Under den senare delen av 1800-talet så försökte man sig på andra vätskor som en ersättning för blod som till exempel mjölk och saltvatten. I början av 1900-talet så upptäcker österrikaren Karl Landsteiner de första tre mänskliga blodgrupperna och det här är en milstolpe och ett viktigt steg mot säkra och lyckade blodtransfusioner. Landsteiner låg även bakom upptäckten av Rh-systemet som även detta är viktigt då man försöker matcha blodtyper på rätt sätt.

Så ger man blod

Att ge blod är mycket enkelt och detta kan man göra på en lokal blodcentral. Det tar inte lång tid att ge en påse blod som innehåller omkring 4,5 dl blod. Allting utförs på ett säkert sätt och man måste intyga att man är frisk och även hålla sig till flera viktiga regler som säkrar att blodet kommer att kunna användas.

Viktiga tester

Nu räcker det förstås inte med att blodgivaren lovar att han eller hon är frisk. Det kan ju faktiskt vara så att en person är sjuk utan att veta om detta. För att inte utsätta patienter som behöver blod för risker så testar man varje bloddonation. Testerna som utförs uppgraderas så snart som man blir medveten om nya infektionssjukdomar som man måste vara på vakt för. Dessutom så utvecklas testutrustningen som används så att det blir lättare att upptäcka blod som eventuellt inte är lämpligt för blodtransfusioner.